För någon vecka sen satt jag och pratade med en vän och jag sa till henne att " Jag är så lycklig, men jag är så rädd att nån ska ta det från mig. " Och jag är det, jag är livrädd för livet.
Jag kan inte förstå hur jag kan ha kommit såhär långt på så kort tid, efter allt som hänt både nu och då. Men äntligen kan jag säga att jag är så glad för vad jag har och hur det känns att vara lycklig, på riktigt.
Jag blir så besviken på mig själv när jag tänker på hur jag levde förut, hur jag aldrig kunna känna mig helt lugn. Jag var alltid orolig, även om jag va hos den jag då ville vara hos mest av allt så fanns det alltid en känsla att när jag går härifrån så kommer allt i fatt. Jag tänkte mer på andra än på mig själv. Jag blev en person som är så långt ifrån jag. Och när allt väl fick ett slut var jag så vilsen att jag hade ingen aning om hur jag någonsin skulle kunna ta mig ur all den sorg som jag befann mig i. För visst fan gör det ont att bryta med nån man älskar, nån som man bara hade ett samtal bort, nån som man inte ville byta ut mot nåt i hela världen. Allt det försvann och fanns inte mer. Det är ingen som nånsin kommer veta hur det kändes, hur långt det faktiskt hade gått . Jag kommer ihåg att det kändes som hela själen skrek, att jag kunde inte förstå hur man kunde älska någon så mycket och att utan den personen kände man sig som ingenting. Man önskade att få tillbaka allt det dåliga bara för att få allt det bra tillbaka. Och idag ser jag allt från en annan sida, allt har fått ett svar till varför saker och ting var som det var, varför jag var som jag var. Kan det vara så att man älskade för hårt? Man älskade nån annan så mycket att man struntade i hur man själv mådde, och hur andra mådde. När allt tog slut tog jag den lätta vägen. Struntade i jobbet, i att sova , i äta, i alla som jag hade runt mig. Jag hade ingen aning om vart jag skulle börja. Dagar och nätter bara gick medans hela jag var i tusen bitar. Efter ett tag började man inse saker, man började tänka mer på sig själv och se framåt istället för bakåt. Jag insåg mitt eget värde och jag tog tag i mig själv, och träffade en som fick mig att kolla upp för första gången på väldigt länge. Jag insåg att jag är fan värd att vara lycklig, jag är värd mer än att bli behandlad som ingenting, och idag? Idag är jag starkare än jag nånsin varit förut. Jag är värd så mycket, och den personen jag är idag är så mycket bättre. Och det bästa av allt är att JAG ser och känner det själv, samtidigt som andra gör det och säger det så ofta<3
Folk kan prata och folk kan ljuga ihop vad dom vill. Jag bryr mig inte längre. Det viktiga är att jag vet, och dom jag bryr mig om vet vad som är sant.
Blev längre inlägg än väntat men känns bra att skriva av sig ibland. Nu sitter jag i soffan och små tittar på tv:n medans jag skriver. Kom hem rätt sent efter mys vid vattnet. Åh älskar sånna här sommarkvällar. La på en ansiktsmask fär en stund sen så ska snart ta en dusch samtidigt som jag ska tvätta av ansiktet. Smörja in mig och sen krypa ner i sängen. Som jag sagt innan, min lotion från vicroria secret är att dö för! Och alltså på tal om saker att dö för, jag älskar mina nya påslakan! Dom är så jävla sköna och fina med för den delen. Jag sover fasen snart ihjäl mig i dom, Haha.
Och vet ni? Jag fyller snart år. Tiden går så himla fort, kommer ihåg att jag tyckte de va så långt till den 16 augusti i juni, men nu är det bara 9 dagar kvar. Då väntas grillfest och två veckor efter det blir det förmodligen en weekend i Stockholm. Älskar att ha saker att se fram emot.
Nehepp, godnatt med er. Nu ska jag in i duschen, sov gott:)
